Jag är ju helt kass. På det här med bloggande. Det blir liksom för sällan.
Jag hittar på annat istället. Jag har skaffat mig en ny hobby; att springa, eller ja, jogga, eller kanske lufsa. Senast (igår) så lufsade jag runt här i området (ja, jag har verkligen försökt springa på ett band, men det är ju bara föööööööööör tråkigt, och nu är vägarna faktiskt schysst is-fria och det är mer än noll grader ute) i 45 minuter, och kom på den tiden hela 6,8 km. (Jag vet detta för jag har, istället för en telefon, nuförtiden en liten Android-dator, som kan göra massa saker, t.ex. koppla upp sig mot en satellit eller nåt, och leka GPS, och rita ut min exakta rutt på en karta. Det är mycket intressant och roligt att se efteråt. Den lilla data-apparaten kan till nöds användas till att ringa med, men jag skulle inte rekommendera det. Men jag tvingas till det, för jobbet tyckte nog inte att det var ekonomiskt försvarbart att ha både data-apparat och telefon-apparat, de tyckte det räckte med en av dem, och eftersom de betalar så får jag anpassa mig.) Till mitt försvar (nedlagd tid på aktivitet motsvarade inte riktigt mina dröm-önskemål om avverkad sträcka) så måste jag säga att motvinden var BRUTAL. Häromdagen köpte jag mera springutrustning, sånna där skitfula tajta brallor, och en tröja som andas eller nåt. Jag har ett set sen tidigare, men nu när jag är så hysterisk så behöver jag mer, om jag inte ska behöva tvätta sådär hurtigt ofta. Ska man göra nåt så ska man göra det ordentligt tycker jag. Och ingen sport är rolig om det inte behövs lite utrustning. Fotboll till exempel är astråkigt. Och att jogga skulle kunna vara det, utan Android och fula brallor.
Och så har jag börjat skriva en bok. Igen. Det går inte så bra. Som vanligt.
Ni inser snabbt att jag är en sådan som påbörjar saker. Avslutas de? Ja, ibland. Just bokprojektet har påbörjats i olika former ganska många gånger. Än så länge har jag inte kommit i mål. Jag tror att det är för att jag inte har en ordentlig plan, utan bara skriver. Som den här bloggen. Och jag har ju redan tidigare, i något av mina tidigaste inlägg konstaterat att den antagligen inte kan blir sådär fantastiskt intressant och fängslande, för jag kan inte slutet, och kan därmed inte bygga upp historien ordentligt. Men här fick ni i alla fall en liten anekdotsamling till.
