Om att jobba

Hallå!! Snacka om freudiansk fel-skrivning!! Undrar vad det betyder? Jag började med att skriva titeln på detta blogg-inlägg. Det skulle stå "Om att jogga" (och nu hände det IGEN!!!, att jag skrev fel alltså, men jag rättade det ju denna gången).

Så jag tänker att det kanske är meningen att jag ska skriva något om att jobba!? Men first things first. Jag har nämligen träningsvärk i nästan hela överkroppen. Varför? Jag kan inte dra någon annan slutsats än att det är för att jag igår TVINGADE mig upp på ett löp-band. Återigen; VARFÖR? Ja, det kan vän av ordning fråga sig, med rätta, eftersom att springa som en jävla råtta på ett löpband förtjänar Nobel-pris i tristess och kandiderar som den största anledningen till självmord förmodligen. I vilket fall som helst; målsättningen var att STÅ UT i 30 minuter, det tänkte jag inte var så himla länge. Efter tio minuter reviderade jag planen och tänkte att allt över 15 minuter borde räknas som en FANTASTISK prestation. Alltså; fatta att jag lufsade fram på löpbandet i exakt 17 minuter och 25 sekunder, och på den tiden lyckades jag prestera 2,5 km. Det är för fan så att Björnes kompis Snigel hade slått mig med hästlängder. PINSAMT!!!!

Till mitt försvar måste jag säga att jag senast i våras/somras någon gång sprang åtta kilometer på sisådär 49 minuter (ok, ingen jävla rekordtid det heller, men åtminstone en sträcka som kvalificerar sig som icke-pinsam i min värld).

Och, alltså, idag; träningsvärk. I hela överkroppen??? Vad är det för en kropp jag har begåvats med???

Övrig rapport: LCHF är sådär. I lördags satt jag och lipade i tv-soffan medans de två parasitsmurfarna sprang omkring med sina påsar och skrek "LÖÖÖÖÖRDAGSGOOOOODIS" och "Mamma vill du ha?!" vilket ju iofs var generöst och snällt, men eftersom allt godis är no-noooo så fick mamman säga "Nej tack snälla lilla gullunge, ät du ditt eget godis" och sen fick mamman vända sig om och gråta in i soff-kudden. Men resultatet låter faktiskt inte vänta på sig. Klädkonto numera uppe i 7000 spänn. HA!

Och så tillbaka till rubriken. Nej. Skit i det. Jobb är jobb. Så är det med det. Ibland är det roligt. För det mesta för mig faktiskt. Jag är lyckligt lottad. Men nu har jag inte tid längre, för jag måste hinna tanka på vägen till dagis för att hämta upp parasitsmurfarna och sen laga fiskbullar från burk. Också jobb. Bara definitionsfråga förmodar jag. (SLUTA SKRIV MÄNNISKA - ok)

En snabbis

Fatta att jag har mensvärk från helvetet. Inte tillräckligt illa för att jag ska gå ifrån mina djupt rotade principer och ta en värktablett. Men tillräckligt molande och irriterande för att jag ska ha svårt att tänka på nåt annat. Det var till exempel inte alls för att skriva om det som jag loggade in på det här, vad det nu är, för att skapa inlägg.

Nej, jag har sju minuter till nästa möte och ville bara säga att jag idag fick min första viktbonus. På fejk än så länge förstås, för jag har inte riktigt införskaffat dem, pengarna alltså, men det kan väl inte vara så jävla svårt. Jag får göra som Alex Schulmans fru, Amanda, som tvingar hela familjen att käka blodpudding och soppa hela januari för att kunna tok-shoppa klänningar, skor och smycken på NK. 1000 spänn! Katschhhiiiiinnnggggg!

Och så kan jag dela med mig av lite visdom på en minut (jag kan utveckla det i oändlighet, tro mig, jag är duktig på att babbla): Om du mår dåligt av att vara där du är, så ta ditt ansvar, visa dig själv tillräckligt mycket respekt och kärlek, och flytta på dig, till ett sammanhang där du mår bättre. Hmmm? Låter lätt, men är förstås jättesvårt, ibland, det hajjar jag väl. Men det är bara att välja, vill du ha det lätt och må dåligt, eller jobba lite för det och må mycket bättre?

Bara en minut kvar nu, måste sticka. Tjoooohooooo!

tydlighet, LCHF och OCD

Tjena.

Först och främst måste jag tydliggöra: Jag ÄLSKAR nu-när-du-finns-Linda. Jag garvar inte elakt åt henne som person, det vore ju helt koko, hon verkar vara en fantastiskt sympatisk och skön människa. Jag gråter av skratt-spasmer, för hon skriver ju OTROLIGT roligt.

Och sen tänkte jag meddela att på en vecka med LCHF visar vågen 1,6 kg mindre. Det är bra. Men Zytomierska får säga vad hon vill, detta är inte enkelt. Jag klarade helgen, med godisskålar och chips framför ögonen, med Aladdin-askar och semlor under näsan, men jag grät nästan idag, och kunde FAAAAN inte låta bli att trycka i min några stora matskedar med micro-värmd tomtegröt som jag gjorde till barnens kvällsmat (rester från deras lördags-frukost). Fatta ris. Fatta äckligt händig och redig karl-slok brukar krydda den med lite extra vanillinsocker. Rena kolhydratbomben. Suck.

Nu måste jag obsessive compulsive disorder-packa ner julgransbelysningen. Och sen ska jag nog gå och lägga mig innan jag trycker i mig nåt mer skräp.

Mega update

Aaaaahahahaaaa!!!
Vad mycket som har hänt sen sist! JUL! Nyår! Alex Schulman har startat ny blogg, och jäklar vad han är bra som vanligt. Äckligt att se. Om du har läst min blogg från pärm till pärm så vet du vad jag tycker om talangerade människor (jamen vad tusan heter det då? talangfulla? löjligt ord, jag direktöversätter från engelskans 'talented' istället, blev mycket bättre om jag får säga det själv).

Nu-när-du-finns-Linda har startat krig mot Vattenfall och trots att jag skrattar mig fördärvad (inte lika mycket som jag skrattade åt hennes dummelidumle-efterrätt men ändå) så önskar jag att jag kunde hitta orken att göra något, jag också, futile as it might be. Åt lokaltrafiken. Och Vattenfall. Och krig.

OCH! Jag har sedan i måndags (nu alltså hela fyra dagar) försökt gå på LCHF-diet (LowCarbHighFat). Jag mår lite illa. Tendens till halsbränna. Men Katrin Zytomierska verkar gilla den. Jag ger den en chans. För jag tycker att det känns lite bra att försöka kväva mitt sockersug. Bonus: Jag kväver lite karies. Och än så länge har jag gått ner ett kilo (vatten bara, JAG VET!!! men ändå). IN YOUR FACE PT!!!

Aaaaahhhaaaaaa; och så har jag sett Kodjo Akolor (från P3s Morgonpasset) på TV. Han är en snigel som heter Snilleblixten i ett program på Bolibompa, aaaahahahahaha. Så jag såg honom inte per se såklart, men hörde hans röst som satt på snigeln. Bra där Kodjo, vilket höjdaruppdrag! Fast det är det ju egentligen, jag har en liten hemlig dröm om att bli Bolibompaprogramledare och roa alla di små där ute. Min favorit just nu är Farzad, han är cooooooool.

Jul? Jorå. Överlevde. Nyår? Överlevde. Man får vara glad för det. Och extra glad om barnen överlever också. Det gjorde de. Det var på håret att de drunknade i julklappspapper, men vi klarade det. Hejja oss. Hur gick det för er??

Puss och kram!

PS: Nyfiken på mitt klädkonto? Nu uppe i 4800 spänn.