tisdag 18 januari 2011

Om att jobba

Hallå!! Snacka om freudiansk fel-skrivning!! Undrar vad det betyder? Jag började med att skriva titeln på detta blogg-inlägg. Det skulle stå "Om att jogga" (och nu hände det IGEN!!!, att jag skrev fel alltså, men jag rättade det ju denna gången).

Så jag tänker att det kanske är meningen att jag ska skriva något om att jobba!? Men first things first. Jag har nämligen träningsvärk i nästan hela överkroppen. Varför? Jag kan inte dra någon annan slutsats än att det är för att jag igår TVINGADE mig upp på ett löp-band. Återigen; VARFÖR? Ja, det kan vän av ordning fråga sig, med rätta, eftersom att springa som en jävla råtta på ett löpband förtjänar Nobel-pris i tristess och kandiderar som den största anledningen till självmord förmodligen. I vilket fall som helst; målsättningen var att STÅ UT i 30 minuter, det tänkte jag inte var så himla länge. Efter tio minuter reviderade jag planen och tänkte att allt över 15 minuter borde räknas som en FANTASTISK prestation. Alltså; fatta att jag lufsade fram på löpbandet i exakt 17 minuter och 25 sekunder, och på den tiden lyckades jag prestera 2,5 km. Det är för fan så att Björnes kompis Snigel hade slått mig med hästlängder. PINSAMT!!!!

Till mitt försvar måste jag säga att jag senast i våras/somras någon gång sprang åtta kilometer på sisådär 49 minuter (ok, ingen jävla rekordtid det heller, men åtminstone en sträcka som kvalificerar sig som icke-pinsam i min värld).

Och, alltså, idag; träningsvärk. I hela överkroppen??? Vad är det för en kropp jag har begåvats med???

Övrig rapport: LCHF är sådär. I lördags satt jag och lipade i tv-soffan medans de två parasitsmurfarna sprang omkring med sina påsar och skrek "LÖÖÖÖÖRDAGSGOOOOODIS" och "Mamma vill du ha?!" vilket ju iofs var generöst och snällt, men eftersom allt godis är no-noooo så fick mamman säga "Nej tack snälla lilla gullunge, ät du ditt eget godis" och sen fick mamman vända sig om och gråta in i soff-kudden. Men resultatet låter faktiskt inte vänta på sig. Klädkonto numera uppe i 7000 spänn. HA!

Och så tillbaka till rubriken. Nej. Skit i det. Jobb är jobb. Så är det med det. Ibland är det roligt. För det mesta för mig faktiskt. Jag är lyckligt lottad. Men nu har jag inte tid längre, för jag måste hinna tanka på vägen till dagis för att hämta upp parasitsmurfarna och sen laga fiskbullar från burk. Också jobb. Bara definitionsfråga förmodar jag. (SLUTA SKRIV MÄNNISKA - ok)

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar