Nej, för helvete, jag är inte gravid igen. Har hört att det krävs viss aktivitet för att bli det. Titeln på detta blogginlägg vill hänvisa till att jag har problem med datorn på jobbet. Ingenting funkar (förutom detta tydligen, tror jag, återstår att se om dessa bokstäver någonsin publiceras).
Så jag tänkte (roligt nog) att jag skulle gå in här på min goa blogg och kolla hur många som har saknat mig sedan jag skrev mitt sista inlägg i februari. Oj, det var ju jättemånga. Inte. Roligt skämt. Det tog inte så lång tid att räkna. Så nu sitter jag här, helt handlingsförlamad, och väntar, på att datorn, av sig själv, ska börja fungera bättre. Det är en smart taktik, som ofta inte fungerar alls, men som åtminstone nästan kan passera som ursäkt, ifall någon extra nosig kollega skulle få för sig att fråga vad jag håller på med.
Vad håller jag på med? Jag tränar hurtigt. Både styrka och kondition. Jag äter rätt. Jag tar hand om smurfparasiterna och jag fyller och tömmer den där jävla diskmaskinen som om det vore bättre än sex och choklad. Det är det inte. Tror jag. Varken sex eller choklad har jag begåvats med det sista. Och det är JÄVLIGT synd om mig nu. LCHF i många veckor nu, men jag har flippat två gånger. En gång, för kanske ett par veckor sen, så tryckte jag i mig en kvarts tårta på nolltid och igår så hånglade jag på (det betyder att jag åt upp den i nästan erotisk tappning) en burk Nutella som stog kvar i kylen som en rest efter tårtbaket (nej, jävla messerschmitts, jag åt inte upp burken, utan bara innehållet i burken, jäkla petigt...). Nåja, men förutom de två flipparna så har jag skött mig som den lilla katolska flicka jag innerst inne är. Exemplariskt. Resultat: NOLL!!! INGET! NADA! Så, alla kompis-tjockisar där ute, ni är inte ensamma. Eller ja, lite ensamma. När jag vägde mig i morse så höll jag mig i alla fall under 60-gränsen. Men fatta att midsommar hägrar runt hörnet, och sen är det semester och tågresor och födelsedagar. Många, många, finfina ursäkter för att svulla tills det kommer ut genom öronen. Äckligt? Ja. Viktnedgång är icke trolig.
Och du kanske undrar, precis som jag, varför jag bryr mig. Är det så jävla viktigt att vara smal? Ja, det är det. Min lilla inneboende anorektiker längtar efter att kunna kontrollera åtminstone NÅGONTING. Jag vet inte vad det är för en liten inneboende som hindrar mig från att få/ta det (kontroll alltså). Jag har hört talas om en svamp i tarmarna som KRÄVER socker, och som får dig som brukar äta mycket socker, att få helt okontrollerbara sug. Är det en jävla SVAMP som kontrollerar mitt liv!? Dö, kantarelljävel, dö.
Nu ska jag kolla om datorn funkar bättre. Oddsen för det?
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar