Hm. Ska jag ha dåligt samvete över att jag aldrig uppdaterar en blogg som ingen jävel läser? Nej, det tänker jag väl inte ha. Jag har varit busy. Inte med att flänga runt som de sista gångerna jag har sagt samma sak. Jag har varit busy med att lata mig. Har legat i soffan och hånglat på äckligt redig och händig karl-slok. Oroat mig över att mensen var sen, typ fem dagar. Aaaaarrrrrgggghhhhh. Panik. Absolut inte redo för tredje parasitsmurf storlek 50cm/4kg. Kommer nog aldrig att bli det. Älskar att sova för mycket. Måste skaffa mig många vänner som vill ha fler barn, så att jag kan gosa med dem (barnen alltså) istället. För min minsta har börjat protestera. För sisådär sex månader sen, när jag bad om en puss så log hon stort och åt upp min näsa. GOSIGT! Nu säger hon "NEJ!" och skakar vilt på huvudet. Vafan!!!???
Och så har jag tränat (räknas också som att lata sig eftersom det varken innebär släpande på parasitsmurfar eller något slags hushållsgöra). Core. Alltså, core. Mage, rygg, trodde jag. Så varför har jag ont precis ÖVERALLT? Okej, det var lite överdrivet, lite väl många pass, lite väl långa pass. Men ändå. Aj. Och vad är det här med att stå i brygga??? Helt sjukt. Man får ju vrida ut och in på sig själv. Helt ovettigt. Men de käcka instruktörs-smurfarna tjoade så glatt att jag bara ville trycka in trynet på dem. Hoppas verkligen inte att jag själv framstår sådär när jag drar på mig headsetet.
Och så har jag ätit godis. Julenissar. Snickers. Allsorts English Licorice eller hur det nu stavas. Marabou mjölkchoklad. Och lite blandat smågodis. Det låter ju helt SJUKT när jag listar upp det. Jag mår illa. Tur att min bästaste jugge-polare inte har den här länken. Hon hade blivit vansinnig. Hon har inget liv, så hon lägger sig i mitt istället. Och att jag ska bli smal är ett av hennes missions. Hon använder sig av "bad-cop"-metoden, så varje gång vi ses så undrar hon hur mycket jag väger, klämmer missnöjt i mina bilringar och försöker för hundra-artondi-fjärde gången pracka på mig någon jävla sellerisoppa. Och så suckar hon och undrar hur mycket godis jag tryckt i mig sen sist vi sågs. Jag vågar aldrig vara ärlig.
Men sammanfattningsvis så är mitt liv ganska äckligt rosa just nu. Tack karma. Det var fanimej på tiden.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar