Igår kväll drog jag av någon slags fejkmutter från navkapseln på vår rishög. Äckligt redig och händig karlslok skrattade tills jag trodde han skulle kissa på sig. Fan vad jag HATAR när folk skrattar år mig. Men om jag lider av någon slags jämställdhetspatos, så är karlsloken ännu värre. Så han hade hintat flera gånger att det kanske var min tur att byta däck på bilen, och min stolthet hade förbjudit mig att böna och be på mina bara knän att jag skulle slippa. Så igår kväll (efter att jag sladdat runt i en löjligt liten backe och blivit tvungen att ta hjälp av grannarna för att komma hem igen, eftersom sommardäck funkar jävligt dåligt på blank-is) bet jag ihop, drog på mig några sketna jeans och pallrade mig ut i garaget. Slita, släpa däck, och sen lista ut hur domkraft a' la värsta skräp fungerar. När det var klart så fixade jag en såndär mojäng som man liksom ska lossa hjulmuttrarna med (bara det borde ge mig minst femtiarton jämställdhetspoäng), och så drog jag loss fejkmuttern från navkapseln som jag inte hade tagit loss. Karlslok räddade världen, och kunde sen nedlåta sig till besök i garaget för att kolla vad det var jag dragit sönder, för jag insåg på sätt och vis att det var fel någonstans. Efter manisk skrattattack drog han loss navkapsel och pekade i andnöd på den riktiga hjulmuttern. Jag ville döda honom. Och skrota rishög. Efter att jag vräkt domkraften genom framrutan förstås.
Men jag bet ihop. Och någon timma senare (JAJAJAjajajaja, det tog ju jävligt lång tid) så kunde jag åtminstone muttra ett surt "ja" när jag kom in och karlsloken undrade om jag var klar. Alla däck bytta. Medans karlslok satt i soffan och hade ansvaret för sovande barn i sällskap av sin fjant-Android. Faaaaaan, vad jag ville att rollerna skulle vara ombytta. Men i helgen ska jag tvinga honom att laga mat och diska och gå upp tidigt med barnen. Jag ska säga att jag är helt utmattad av att byta däck.
Länge leve jämställdheten.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar