Fordom, i min ljuva ungdom, så var jag rökare. Det var coolt att vara rökare (trodde jag i alla fall) i den lilla håla där jag växte upp (inget ont om hålor, jag älskar hålor, hatar storstäder). I mitt huvud tycker jag fortfarande att det är helt galet gott att röka. Så med ungefär ett halvårs mellanrum så kanske jag tycker att det är tillräckligt synd om mig för att det ska motivera tröst a la Marlboro. Jag tänder på den där, drar ett försiktigt bloss och undrar om det är något fel, för det smakar verkligen SKIT. Alltså är inte det lite tråkigt? Någonting som brukade ge mig sådan tröst och glädje, det är förstört. Jag brukar ge det tre bloss, sen ger jag upp och slänger skräpet.
När jag slutade röka så behövde jag tydligen ersätta (ja, vad vet jag, min hjärna är inställd på att förstöra mitt liv) mitt nikotinberoende med någonting annat. Oftast med godis. Fetto. Förr var jag en illaluktande smalis, nu är jag en inte så illaluktande tjockis med karies. Inte bra. Åtgärd kräves. Eftersom det verkar som att det är äckligt att röka, så har jag försökt hitta andra beroenden, som kanske gynnar mig lite bättre än detta ständiga snaskande på socker och fett. Jag testar bloggande (inte så värst beroendeframkallande så länge man inte har någon som läser bloggen i alla fall), jogging (note to self: endorfiner är tydligen inte alls lika kraftfullt som nikotin), vin (nej, jag har något sorts konstigt alko-stopp, som hindrar mig, kanske bra, för inte alls gynnsamt egentligen ju), och spel (för svårt: det finns inte många casinon här på vischan där jag bor, och att betta mot sig själv i patiens höjer inte direkt adrenalinnivån).
Men nu, nu kanske jag har hittat ett bättre beroende. Syre! Eller hur! Ja! Syre är bra! Du blir inte fet av syre! Du undrar om jag har blivit helt knäpp. Ja, det har jag. Jag testade näs-sprej. Dumma, dumma mig. Och jag insåg hur JÄVLA SKÖNT det är att kunna andas genom näsan på natten. Sweet, sweet oxygen!! Fan också. Jag visste det. Jag kommer att bli en såndär idiot som köper sina näs-sprejer på olika affärer varje gång för att inte personalen ska fatta, en sådan som får panik om jag inte har minst två flaskor i handväskan och en i sängbordet, och några i reserv i medicinskåp eller liknande. Det är katastrof. Åtgärd kräves! Jag måste nippa det här beroendet i sin bud, och ger jogging en second chance. (aaaahahaha, bästa swenglishen någonsin, jag låter det avsluta detta fantastiska - inte? - inlägg)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar