Sinner, repent!

Jag måste komma på något trevligt att skriva. Och så ska jag försöka att göra det på ett trevligt sätt. Ska vi prata om Gud?

Jag tror inte på Gud. Men det känns lite läskigt att skriva det. Det blir liksom väldigt på riktigt. Jag vill omedelbart tänka "Nej, Gud, du vet att jag bara skämtar, nej, det var inte roligt, jag vet, nej, jag vet, det är ett svek, jag är inte bättre än Petrus, men jag ångrar mig, förlåter du mig?" (infidels; Petrus var den som förnekade Gud tre gånger innan tuppen gal eller nåt sånt, tror jag, nej, jag förväxlar honom inte med den där Judas, nej, Judas är inte bara en Gaga-låt-titel).

Jag kanske tror på energi. Karma? Kanske. Zytomierska skrev om karma häromdagen (idag?), så nu känner jag mig som en copycat, men det var inte därför jag började skriva om Gud. Jag läste igenom mina gamla blogginlägg och kände att jag nog visade upp mina bittraste, argaste, fulaste sidor. Så jag ångrade lite mitt sista inlägg. Därav titeln på detta inlägg och titeln ger ju genast lite gudfruktig inspiration, gör den inte? Är inte det helt galet förresten, att ha en Gud som man ska frukta? Vad är det för vits med att skrämma upp folk? Är det inte allmänt känt att rädda människor är farliga människor? Se på dåren i Norge, var han inte så rädd för muslimer eller kommunister eller nåt sånt att han kände sig tvungen att döda massor med barn (nej, logiken känns inte helt uppenbar, ergo rädd=farlig)?

Jag tror att religion är opium för folket (vem var det som sa det, någon filosof/psykolog, nåt? Nietzche? ok, jag var tvungen att googla, det var tydligen Marx). Bara en drog av många. Du kan välja och vraka, your drug of choice: religion, tv, socker, spel, konsumtion, pengar, sex.

Men min poäng är; jag känner mig ändå hoppfull. Världen är galen, full av rädda, farliga människor, så varför? Jag vet inte. Äckligt händig och redig karlslok ligger bredvid mig och snarkar inte. De två goseparasiterna ligger i sina sängar och precis nu är de sådär underbara att jag inte kan fatta vilken tur jag har. Jag lever. Jag är frisk. Jag kan välja fritt vad jag vill göra imorgon. Livet är ganska underbart.

Jag är född optimist, tro det eller ej. Kan det finnas något tråkigare att läsa om?