Dansken kommer!

Jag lyssnar på musik ibland. Jag läser en bok då och då. Ibland gör jag båda sakerna samtidigt.

Det får en del konsekvenser. Till exempel så ser jag framför mig Ayla och hennes neandertalare från "Grottbjörnens folk" varje gång som jag lyssnar på den geniala skivan Black Celebration av Depeche Mode (JAAAA, jag erkänner, jag har läst den boken, och alla dess uppföljare, och det är nästan lika pinsamt, om man ska tro fisförnäma konstkännare, som att jag har, i princip, alla skivor av Julio Iglesias, jag är en kulturell nobody).

Just nu lyssnar jag jättemycket på Rasmus Seebach, och han är ju dansk. Danska har tidigare framstått, för mig, som det osexigaste språket i världen (sexigast såklart holländska). Men nu måste jag kanske lära mig danska. Måste kanske emigrera till Danmark. Kanske tälta i Rasmus trädgård.

Och det är hans fel att jag skriver detta inlägg. Tyckte du inte att det var roligt? Klaga hos Rasmus.