Min knorr?

En ev. önskan, av någon, att jag verkligen skulle ha förvandlats till ökenpadda (se föregående inlägg), och därför inte kunde skriva mer på detta amatörverk, infriades icke! Jag är gott levande. Har bara lidit av fruktansvärd prestationsångest, vad gäller innehåller i denna blogg. Prestationsångest - bra eller dåligt? När jag ser Idol på TV (ja, jag erkänner denna helt vedervärdiga svaghet), så önskar jag att fler led av lite mer prestationsångest, helst så stor att de aldrig ställde sig i den där vansinniga kön.

Det kan ha varit igår som jag satt i bilen och funderade på saker jag ville förmedla i detta forum. En sak har nog framgått med önskvärd tydlighet; Jag vill inte besvära er med as-trista berättelser ur mitt mediokra liv. Men just nu läser jag en bok, av en av mina favoritförfattare (när jag vill ha något sådär hyggligt lätt och mysigt). Hon skriver inte bara om ett enda mediokert liv, utan om flera stycken. Det som gör det uthärdligt, till och med underhållande, är ju såklart (bortsett från hennes underbara berättarskicklighet), att jag VET att det kommer en knorr på slutet. Alla de där händelserna, som i boken ter sig lika trista och obetydliga som mitt liv, leder ju på något sätt fram till någon slags grand parad-final, ett bländverk, resultat, ihopknutning, en poäng, if you like. Själva storyn. Budskapet.

Vafan, det är ju såklart det som är mitt stora problem. Jag har inte sett slutet! Jag vet inte vilka detaljer som kommer att visa sig intressanta där vid parad-finalen. Hur ska jag då kunna göra ihopknutningen? Vilken är min poäng? Min knorr?! Skulle ju ha varit magiskt bra att kunna se in i framtiden, för då hade jag kanske kunnat bjuda er på en resa. En underhållande, intressant sådan, fram till parad-finalen, bländverket, poängen, en sammanhängande story. Nu får ni nöja er med en anekdot-samling.

Håll till godo, för bövelen.