Ok, det tog lite tid att hämta sig från ego-döden. Och märk väl, jag har liksom inte haft så där värst mycket tid över för att sörja och allt det där man ska göra innan man kan gå vidare. Jag har varit på dagis. Och så har jag försökt jobba samtidigt, fast efteråt mest. Och så har jag gått en promenad runt brevlådorna, tvättat en tvätt, klippt gräs, sanerat golvet efter middag med ett sånt där litet gullemonster som inte riktigt än lärt sig hantera kniv och gaffel. Eller sked och sina egna händer ens. MEN SÅNT ÄR INTE INTRESSANT! Finns det människor som på allvar skriver sånt här i sin blogg och tror att det är intressant?? Inte ens för mig själv alltså. Huvva.
Kanske är mina interna monologer med mig själv kring det här med anonymitet intressantare? Intressantare, för att de visar graden av min inbillade schizofreni? Alla är väl ändå något schizo eller? Precis som att alla är mer eller mindre homo?
STRUNT I DET (herregud människa, fokusera)! För att försöka åtminstone (nej, inte min starka sida direkt) att göra en lång historia kort så har jag ändå kommit fram till att om någon enda jävel ska kunna tycka att det är lite kul att läsa vad jag kluddar ner i lediga stunder så måste de kunna identifiera sig. Och det är synnerligen svårt med någon som gömmer sig bakom anonymitet, eller visst? Suck. Jag dör igen. Tristessdöden. Vem är du, vem är jag och så vidare plus. Jag vägrar berätta. DET ÄR INTE INTRESSANT. Heja cynismen!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar