Paddor i kavajfickan

Jag är deprimerad. Desillusionerad. Har förlorat allt hopp om mänskligheten. Och nej, det har inte med Sverigedemokraterna att göra. Jäkla tjat om dem. Dem kan man (någon annan helst) hantera. Min vikt däremot är en katastrof. DEPRESSION!!! Och jag kan inte ens döva den med godis, hur skulle det se ut, buuuhuuuu, jag är fet, åh, tack en liten Riesen-kola, det är gott, oj, jag blev ännu fetare, buuuhhuuuuu, etc.? Jag lovar, jag slarvar inte så mycket! Jag förtjänar inte att bli fetare!

Och sen (efter att jag hade ställt mig på vågen och svalt klumpen i halsen), så åkte jag till jobbet. För att göra en lång, astråkig, historia kort så var det en snubbe som jag hade gjort en tjänst, och i gengäld hade han lovat att göra mig en tjänst, ni vet den klassiska "I scratch your back, you scratch..."? Nu backade han. Jag gav honom en chans till, ett annat alternativ, han backade igen. Börjar ana paddor i kavajfickan! Han tänker inte hålla sitt löfte!!! Så nu har jag en helvetes (JA, jag svär, hela tiden, jag har väl förjävla dåligt ordförråd helt enkelt) oreda att ordna upp, helst igår. Buuuhuuuu! Det är förjävligt!! Vad är det för folk jag jobbar ihop med egentligen???

Som om jag vore bättre själv. Dagarna i ända går jag omkring och tror att jag är någon slags super-smurf som har minst en sisådär trettiotolv timmar på dygnet, och helst inte behöver någon sömn alls. Jag jobbar heltid, har två små barn på dagis som ska hämtas och lämnas (okej, visst, i samarbete med äckligt redig och händig karl-slok förvisso). Jag vikarierar på gymmet, jag går på tjejmiddagar, jag blir ordförande i jävla väg-föreningen, jag går på Pilateskurs (herregud, det är verkligen synd om mig), jag köper inte halv-fabrikat-köttbullar, utan steker dem själv hela nätterna igenom (se "Fobier och en bekännelse). Jag lovar att göra en massa saker. Sen står jag, redan sen till ett möte, och gråter mig igenom en stress-attack i duschen. Det är då man måste sansa sig. Det är då jag tar upp telefonen och ringer och messar mina tre närmaste appointments och commitments (ja, jag använder massa engelska ord också, för jag orkar inte tänka ut något bra på svenska, ring jävla språkpolisen för fan), och ställer in.

Och för att döva insikten om att jag är precis som paddor-i-kavajfickan-mannen, så tar jag ett glas vin och en Riesenkola. Faaaaaaaaaaaaaaaaaaaaan.