I begynnelsen (läs: imorse, ungefär samtidigt som jag hade så tråkigt på jobbet att jag var tvungen att roa mig med nåt nytt, läs: blogg) tänkte jag att jag behövde något slags tema för min sagda blogg eftersom jag ogillar såna där personbaserade ego-bloggar (tävling: se vem som kan få in ordet blogg i samma mening flest gånger. Pris: INGET! Så SLUTA skriva blogg, irriterande människa). I mitt stilla sinne tänkte jag att världen behövde mer kärlek, så jag ville skriva om kärlek, och sprida lite kärlek. Sen googlade jag lite. Insåg att det fanns redan minst en miljard såna där (bloggar). Huvva. Jag är tydligen inte bara romantik-patetisk, jag är helt, jag menar HELT, oinspirerad och o-unik också.
Sen satt jag och klurade i säkert flera sekunder, men eftersom min första idé var så dålig och min andra idé ännu sämre (hmmm, nu ska vi se, ja, jag vet, jag gör tvärtom och skriver en hat-blogg, i gammal Schulman-stil, som jag tror i alla fall, vad vet jag om Schulmans, har bara läst "efter-barn"-blogg-varianterna som är väldigt kärleksfulla och fromma), så blev det ju istället en helt menlös "till-dig-om-du..." ja, du förstår, -variant. En hatblogg känns ju också lite ute, eller, gör den inte det? Lite sådär 2004, eller liknande. Annars hade det kanske passat mig. Det är väldigt lätt att irritera sig på saker liksom lite på skoj ibland (läs: ofta). Och så kan det vara roligt att läsa om. Men ändå. Konkurrensen (läs: Schulman, ex-Schulmans etc) är för mördande.
Så nu blir det väl inget tema då. Skit i det. Spelar väl ingen roll. Men mitt ego tog ändå lite stryk. Fan.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar