Barnuppfostran

Ok, jag erkänner. Jag har barn. Två stycken. Att uppfostra dem är väl det viktigaste jobbet jag har (SORRY, arbetsgivare, det betyder inte att jag inte gillar dig, betyder inte heller att jag inte gör mitt absolut bästa etc, etc, fjäsk). När det gäller barnuppfostran så lyssnar jag på det jag själv väljer ut som vettiga råd. Här är ett par som jag tagit till mig.

1. Ditt barn är inte dumt. Inte elakt. Det kan göra dumma saker, elaka saker, men barnet är per definition inte dumt eller elakt.

2. Om du inte lyssnar till ditt barn, varför skulle ditt barn lyssna på dig? (Gäller de flesta beteenden, ditt barn gör inte som du säger, utan som du gör)

Jag ville inte skriva något om valet. Ville inte lägga mig i. Men jag kan inte sluta tänka på det. Jag har inte läst Sverigedemokraternas valmanifest eller vad det nu heter. Jag har faktiskt inte läst något valmanifest från något parti. Säkert är Lars Ohly mycket påläst. Han tycker med säkerhet att hans vägran att ens sitta i samma rum som Jimmie Åkesson var mycket befogad. Men Jimmie Åkesson är inte dum och elak. Han kanske gör dumma, elaka saker, vad vet jag. Men om Lars Ohly inte lyssnar på Jimmie Åkesson, varför ska Jimmie Åkesson lyssna på Lars Ohly?

Jag vill gärna tänka att jag ska läsa på. Studera svensk politik. Så att jag kan bemöta knasiga, rasistiska uttalanden på ett smartare, mer informerat sätt. Men jag kommer inte att ta mig tid.

Jag lägger den tiden på att uppfostra mina barn istället. Jag pussar dem och kramar dem. Säger att de är värdefullast i världen. Att alla borde ha en mamma och en pappa som tycker att de är värdefullast i världen. Men ibland är det inte så. Vissa människor är rädda och ensamma. Dem måste man ta hand om. För annars blir de farliga.